Sarpen
T/S Sarpen - Simrishamn

S A R P E N

Startsidan
   
  Seglingar:
Ungdomssegling
dot Åhus-seglingar 2017
Piratseglingar
Kvällsseglingar
'Vår Skuta'
Äpplemarknaden
 
Sarpen på Facebook
Gästbok
Bokning och information
   
  Kort & gott om:
Verksamhet
Reseberättelser
Askspridning
Historia
Tekniska data
Priser
   
  Media:
Bilder - gamla
Bilder - nya
Filmer
Winamp-skins
   
  Organisationer:
"Vår skuta"
SSF
Andra skutor på Österlen
dot Baltic Pass
M.A.S.T
Sensus
Sponsorer
Länkar till Skutor, Scouting och marin anknytning
   
  Lite praktiskt om:
Dagersignaler
Fyrkaraktärer
Knopar
Lanternor
Morsekod
Riggtyper
Sarpens segel
Semaforflaggor
Splitsar m.m.
Signalflaggor
Sjötermer
Utmärkning
Vaktschema
Väjningsregler
 

Askspridning

 

LIVETS SISTA SEGLATS….

Vi seglar charterturer med föreningar, kick-offer med företag, skolseglingar med ungdomar, kvällsturer med turister, piratseglingar med småbarnsfamiljer, bröllopsturer med nyförälskade, njut-av-livetseglingar med livsnjutare, fisketurer med de hoppfulla, medlemsseglingar för våra egna - men alla de vackra och stämningsfulla askspridningar som vi utför till havs talar vi sällan om eller nämner offentligt.

En berättelse om Sten Ahlquist sista färd;

Sista seglatsen

Min man, Sten Ahlquist, avled den 27 maj 2013. Han hade varit till sjöss som ung och älskade båtar och havet, så när vi kontaktade begravningsbyrån var vi helt på det klara över att askan skulle spridas i havet.

Eftersom jag är god vän med Christine Fajerson som tillhör huvudbesättningen på skutan Sarpen i Simrishamn, ringde jag henne för att fråga om förfarandet vid askspridning. De hade anordnat och genomfört det tidigare så det var inga problem. Trots att vi är medlemmar i Svenska Kyrkan så berättade jag om min vånda över begravning i kyrkan. Det kändes liksom inte "rätt" med tanke på hur Sten levat och varit som person.
Så hörde jag talas om ceremonier där de anhöriga valt att inte ha någon begravning utan kremera direkt för att sedan hålla minnesstund kring urnan. Jag hade aldrig hört talas om att man kunde kremera direkt.

Jag tog kontakt med Christine igen för att diskuterade möjligheten att genomföra både begravning och urnsättning ombord på Sarpen, om vi valde kremering först. De hade aldrig ombesörjt både begravning och urnsättning förr, så Christine bad att få återkomma när hon pratat med skeppare och övrig besättning. De ställde sig positiva och erbjöd sig dessutom att ombesörja allt praktiskt som att beställa mat, dricka, kaffe och kaka. Båten är utrustad med allt porslin som behövdes så det löste sig också.
Vilken lättnad, det här kändes helt rätt som ett sista farväl av Sten.

Jag tog kontakt med vår församling och fick meddelande att vår underbara komminister, Evelina Bladh, gärna följde med på den c:a 4 timmar långa seglatsen.

Den 18 juni var en vacker dag med strålande solsken och nästan vindstilla. Vi hämtade den vattenupplösliga urnan på begravningsbyrån och körde till Simrishamn. Anhöriga, släkt och vänner, samlades på kaj vid Sarpens förtöjning. Skutans vänliga, hjälpsamma och trevliga besättning hjälpte oss ombord för seglats mot Vårhallarna De stannade ett par hundra meter från land, så att vi kunde genomföra begravningen i salongen under däck.

Jag hade sytt en sammetsduk som vi ställde urnan på. Som dekoration vid urnan lade de tre sönerna varsin ros och jag en vit lilja. Vi inledde med egen musik, Margareta Pålssons tolkning av "Om du nånsin kommer fram till Samarkand". Sedan höll prästen ett mycket personligt och enkelt minnestal. Vi sjöng psalmen "Den blomstertid nu kommer" och avslutade den delen av akten med "Fader Vår".

Sönerna tog sina röda rosor, jag tog min lilja och bar urnan upp på däck för urnsättning. Till tonerna av Peter Lundblads "Ta mig till havet" sänkte vi urnan i vattnet varpå Skepparen slog
8 glas i skeppsklockan, "Sista vakten". Till tonerna av Dana Dragomirs panflöjtstolkning av "Vem kan segla förutan vind" kastade vi våra blommor i havet. Sarpen kretsade sedan 3 gånger runt begravningplatsen och blommorna medan vi lyssnade på Dana Dragomirs tolkning av "Time to say goodbye". Vi avslutade med "Välsignelsen" och prästen sjöng en psalm.

Efter det stävade vi tillbaka mot Simrishamn och lade till ute till havs för att äta och dricka kaffe på däck, samtidigt som vi lyssnade till Elvis Presley. Min man var "Elvisfantast" och spelade ofta hans musik. 
Sarpen gick sedan in i hamn där sällskapet skildes åt på kaj och så var cirkeln sluten.
Stens sista seglats kunde inte blivit mäktigare än så här. Det var en mycket vacker och stämningsfull begravning.
Jag tror att vårt sista farväl av Sten kommer att bevaras, som ett vackert minne, i allas våra hjärtan så länge vi lever. Dessutom finns ju hav i hela världen, så var vi än befinner oss vid vatten kan vi tänka på Sten, känna hans närvaro och kanske kasta en blomma. Själv bor jag 30 meter från havet så jag hälsar på min man varje dag.

En stor eloge till Sarpens fantastiska besättningen och till vår underbara präst som verkligen gjorde sitt yttersta så att avskedet blev både vackert och värdigt.

STORT TACK! från Bitte, Kasper, Micke och Krille

 

För information och bokning, vänligen kontakta:

Christine Fajerson på telefon 0708-95 76 86 eller mail till sos_christine@hotmail.com 
eller
Ola Löfberg på telefon 040-97 83 49 eller mail till ola.lofberg@telia.com

 

 

 
Bookmark and Share

Uppdaterad: 2017-06-12